2017 - tillbakablick

Dags att summera året som gick.

Januari - bara katten är ute, inte för att han måste utan för att han vill... Själv är jag livrädd för att möta älgen som klampar runt där ute i geggan. En stor del av trädgården uppgrävd pga avloppsrenovering.

 

Februari - jo, nu vill nog en annan också gå ut då och då. Ljuset kommer tillbaka i magiska former.

 

Mars - nu slår de första snödropparna ut och krokusarna hälsar våren välkommen.

 

April - mina favoriter finns både i skogen och i trädgården. I rabatterna lyser vårblommorna med solens varma färg.

 

Maj - nu blommar det både högt och lågt. Tulpanerna är min favorit denna månad, i år var blomningen ganska kort pga (relativ) värme. Häggmispeln som är ett träd hos mig är en annan favorit under en kort blomningstid.

 

Juni - dags att söka sig lite skugga tycker katten. Fjärilarna kommer dock bara fram i sol. I år hade jag mitt första möte med den magnifika makaon-fjärilen.

 

Juli - är fjärilarnas tid. Och krolliljornas. Och lavendelns.

 

Augusti - här kommer pellisarna inte igång på riktigt förrän sommaren har peakat. Och visst regnar det ibland även i en kavalkad när man försöker minnas höjdpunkterna.

 

September - jag vet inte om det var för att det var så väldigt torrt den första delen av sommaren eller om det bara var dags... men i år kröp sniglarna in i trädgården, t.o.m. in i garaget... Då ledsnar man på trädgården och ger sig ut i skogen i stället. (Inte ofta jag tar selfie, men här bjuder jag på ett porträtt som visar mitt alldeles vanliga gråklädda jag... Ser ni också den magiskt grå himlen i bakgrunden? Och ljuset som letar sig in i buskaget i bakgrunden. Fokus ska väl inte ligga på mig. ;D  )

 

Oktober - visst finns det ändå små guldkorn kvar i trädgården. Ljuset på eftermiddagarna på hösten är underbart. Och magnolians frukter är riktiga smycken.

 

November - katten flyttar in och hittar blommor på fönsterbänken. Ute finns "bara" fågelfrön kvar.

 

December - fantastiskt fina gråsiskor som tydligen haft ett jättebra år 2017. De kommer i stora flockar.

Fåglar och fjärilar är mitt fotohopp nu, för jag inser att den kommande trädgårdssäsongen inte kommer att vara lustfylld eftersom jag måste komma över "traumat" att vara tvungen att slåss mot slemmiga, äckliga, förstörande sniglar. Jag dödade ett tiotal sovande i går, som jag hittade under mossan i kanten av en rabatt...

Mitt nyårslöfte är att inte nämna dessa trädgårdsmarodörer i bloggen en endaste gång nästa år. Jag vill att bloggen ska vara fylld med trevliga minnen och inte min klagomur.

Gott nytt år!

♥ ♥ ♥

Julkula

Det händer inte mycket i Charlottas trädgård eller omgivning. Kameran vilar pga att fotografen har ledsnat. Samma motiv om och om igen, det känns inte som om det är någon idé att försöka få till ytterligare en vinkel av samma gamla motiv.

Jag har inte beslutat om någon medveten blogg-paus. Det har bara blivit allt glesare mellan tillfällena. Kanske inspirationen kommer tillbaka med ledighet i jul och mellandagar? 

Kissekatten har i alla fall fått vara modell för en sista ansträngning. Redigering i gratisprogrammet LunaPic. Det var lite kul. Nu önskar vi alla fina bloggvänner en riktigt 

God Jul!

En dag på jobbet

kan också ge naturupplevelser. Visserligen med glas emellan, men vackert så det förslår när solen står lågt i öster på förmiddagen.

♥ ♥ ♥

Lördagspromenad

Det sägs att det ska regna i morgon, så det var bäst att passa på att ta helgens långpromenad redan idag.

 

Mitt i skogen finns en rastplats... Där kan man sätta sig (om det inte är fruset eller blött) och se ut över nejden.

Hemma i trädgården har de sista blommorna knäckts av snö (som tack och lov har smält igen).

  

Men skuggrönan är grön och fin, som roddisar verkar den sätta blomknoppar på hösten. Det ger lite hopp så här års.

En annan novemberkänsla

Lite spöklikt när solen börjar sänka sig och molnen drar fram i skyar. I morgon ska det snöa säger de. Då blir det nog mer vinterkänsla...

Novemberkänsla

November är när trädgården mest ser brun ut.

Men det är ändå så vackert när solen lyser.
Färg får man hitta i fönstret.

I år har novemberkaktusarna tajmat blomningen, kaskader av blommor.

Utomhus överraskas jag av tappra penséer, som vägrar ge sig, trots att frosten har varit och nupit flera gånger.

Det finns en hel del att se och känna glädje över också i denna dystra mörkermånad.

♥ ♥ ♥

Nästan vårkänslor...

Vad hände, ljuset och färgerna ger ju nästan vårkänslor...

och det knoppar...

och det blommar...

men det är höst...

Jag bara väljer att inte fokusera på det mörka med hösten.

Hoppas du också har mycket färg och ljus omkring dig!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Landsväg

Landsvägen. Det är ett begrepp man sällan använder nuförtiden.

Detta är en bit av Sverigeleden och numera även markerat med "bruna blomman" som turistväg. Projektansvarig för kulturvägen i Skaraborg tyckte i en tidningsartikel att man skulle ta bilen och köra "i sakta mak" för att se allt vackert. Jag höll på att gå i taket när jag läste det.

STÄLL BILEN OCH GÅ!!!!! 

Ta cykeln!

Upplev naturen! 

På hösten är landsvägen befriande fri från turister som inte vet vilken sida av vägen de bör köra på. (Jag raljerar lite, de flesta turister liksom de flesta trafikanter kör mycket bra och uppmärksamt. Det är ju tyvärr de få andra man lägger märke till.)

Har man väl hittat en

Har man väl hittat en så går det ofta att hitta fler...

Här har vi våra svampmarker. Högt uppe bland molnen nästan.

Själv är jag minst lika intresserad av att se på utsikten som att hitta svamp. I år finns det i alla fall massor med trattisar i skogen och det ena utesluter alltså inte det andra. Fotografen till bilden ovan är den som hittar svampen också.

Jag nöjer mig med att böja mig ner och plocka och hjälpa till att bära hem.

♥ ♥ ♥

Bara bävergnag eller en hästhov

Det var inte organiserad bäversafari, utan ett spontant besök vid bäcken som har dämts upp. Undrar hur många nätter bävern har gnagt för att komma så här långt?

Men se så stilla vattnet står i fördämningen. Så vackert!

Någon mer än jag som ser en skulpterad hästhov i stammen?

Härliga höstdagar

Jag har varit borta några dagar och var rädd att jag missat det bästa med oktober. Men så fort går det inte, tack och lov.

Så vackert att kika in genom björkgardinen när jag kom hem.

Och vänder jag mig och tittar utåt: 

Den japanska fliklönnen håller tappert kvar sina nu knallröda blad. Det behövs bara en frostnatt och så ligger de på marken. Kanske en rejäl vindby kan ta dem också. 

Några enstaka blommor kvar i floxen. Doftar fortfarande så härligt, men man får gå nära när det är så få blommor.

Underbara höstfärger överallt.

Allt är så poetiskt vackert och får mig att vilja skriva om naturens fantastiska skönhet. Så svårt det är att beskriva det vackra med ord, lättare med bilder.  

Dikterna som jag fått publicerade i lyriktidskriften Populär Poesi är inte naturinspirerade. Ett smakprov ur diktsviten finns här: Populär Poesi. Dikterna handlar om relationen mellan en mor och en dotter när livet går mot sitt slut. Tidskriften är en medlemstidning och finns inte att köpa som lösnummer. Men är du intresserad av poesi så är medlemsskapet inte oöverkomligt. 

 

Min egenutgivna diktsamling innehåller dikter på temat moderskap, synat ur alla möjliga vinklar och dimensionsdjup. Den finns i internetbokhandeln eller via förlagets widgetshop. Det är dyrt att trycka styckvis på beställning, så självkostnaden blir 150 kr + frakt.  Men det är roligt att ha gjort det, att ha resultatet av ett års arbete i skrivprojektet mellan två pärmar.